Begreppet ”gentrifiering” är på mångas läppar när nybyggen kommer på tal. Vad betyder det egentligen? Och hur jobbar teamet bakom Masthuggskajen för att motverka splittring i området? Vi pratade med gentrifieringsforskaren Chiara Valli och arkitekten Daniel Hohenthal.

Termen gentrifiering myntades av den brittiska sociologen Ruth Glass i London år 1964. Den beskrevs då som en process där medel- och överklass, en ny ”gentry” på engelska och därav namnet, flyttade in i en stadsdel som tidigare tillhört arbetarklassen. Sedan 1964 har gemene man utvidgat begreppet, enligt gentrifieringsforskaren Chiara Valli på Malmö Universitet.

– I dag appliceras termen inte bara på historiska områden som renoveras, så som Haga till exempel, utan många pratar också om gentrifiering i samband med nybyggnad, säger hon.

Städer är komplexa organismer, menar Chiara Valli, och poängterar att de nybyggen som misslyckas med sin inkludering kan ha effekter på en hel stad.

– Om hyror eller fastighetspriser driver iväg låginkomsttagare är det mest logiska utfallet att de hamnar i ett område där det redan finns en hög koncentration av låginkomsttagare. Det bidrar till en ökad segregering.

Hur lyckas då ett nybygge med sin inkludering? Genom att ställa frågor om vem stadsdelen byggs för från allra första början, enligt Chiara Valli.

– Vem kommer att kunna leva, arbeta och konsumera här när planerna är färdigställda? Göteborg genomgår i nuläget förändringar på flera håll när det kommer till bebyggelse, så vi lever i avgörande och exceptionella tider när det kommer till att forma stadens framtid, säger hon.

I projekt Masthuggskajen har inkludering varit på agendan sedan start. Daniel Hohenthal, ansvarig arkitekt på Kanozi Arkitekter, har tillsammans med sina kollegor fungerat som en samordnande funktion när det kommer till byggnationen på Masthuggskajen.

– Det finns en fara i utglesningen, den driver segregationen, och vi vill motverka det, säger han och fortsätter:

– Att bygga en tätare stad är en nyckel i frågan om integration. Vi måste hitta sätt att förkorta avstånd. Det handlar inte om att bygga en massa höga hus för sakens skull, utan om att bygga en tätare stad, alltså en sammanhållen stad, i en annan mening än fysiska hus som står bredvid varandra.

Ett av hållbarhetsmålen för området är att alla göteborgare ska ha möjlighet att bosätta sig i området. Det innebär att Masthuggskajen ska innehålla bostäder med stor variation av upplåtelseformer, lägenhetsstorlekar och prisnivåer.

– Vi vill få en mix och blandning, där människor med olika inkomstnivåer har möjlighet att vara, säger Daniel Hohenthal.

På Masthuggskajen växer ett utbud av affärer, service, nöjen, kultur och arbetsplatser fram. Området kommer att bestå av en dynamisk variation mellan lägre och högre byggnader, gator, parker och torg. Här finns någonting som förhoppningsvis ska locka alla.

För att inte kajkanten ska bli reserverat för de bosatta eller kontorsgästerna på plats är det viktigt att göra rum för ”det mindre livet”, menar Daniel Hohenthal. Under utformningen av detaljplanen fanns förslag om att bygga höga kontorshus med arbetsplatser längs med vattnet, men Kanozi Arkitekter stred för att låta bostadshusen få den platsen.

– Oavsett hur levande en bottenvåning är på ett kontorshus, så finns det risk för att det blir en öppen och attraktiv plats men bara för de betalande. Det skulle i sin tur smitta av sig på kajkanten. Får man in det mindre livet närmare vattnet, så känner invånarna tillgång till kajen. Det är rätt med bostäder där ur hållbarhetssynpunkt. Helheten styr mer än de ekonomiska krafterna. Det blir en bättre stadsdel för alla, säger Daniel Hohenthal.

Länkar:
Läs mer om Kanozi Arkitekters arbete här.
Läs Masthuggskajens hållbarhetsprogram här.