skip to Main Content
”Det skulle vara roligt att se ett ställe för poetry slam”

REPORTAGESERIE: Jag är Masthuggskajen. I denna serie träffar vi de individer som bidrar till att ge stadsdelen själ och liv.

Studenterna Milla Eisenhardt, Anna Johnson och Sara Akgül brinner för att skriva. I dag klockan 12.30 läser de sin poesi från ett fönster i Lagerhuset. Händelsen går under parollen ”Fönsterpoesi”, som pågår varje dag under hela juni på bibliotek och kulturhus runtom i Göteborg.

Tre fredagar i rad har digital publik kunnat lyssna på livesänd poesi från ett av Lagerhusets fönster. Det sista tillfället inföll på Göteborgs 400-årsdag den 4 juni. Som en del av firandet sprider sig nu Fönsterpoesin över hela staden utspritt på 21 kulturhus och bibliotek. I dag är det Frilagrets tur, som ligger mitt i området Masthuggskajen.

Milla Eisenhardt, Anna Johnson och Sara Akgül fick frågan om att delta via Schillerska gymnasiet. I dag visas deras framträdandet från Frilagrets Facebooksida klockan 12.30. Vi möttes upp för att prata dikter, förebilder och vad de egentligen önskar sig när området Masthuggskajen byggs ut.

Milla Eisenhardt och Anna Johnson.

Milla Eisenhardt, 19, är elev på Schillerska gymnasiet. Hon drömmer om att stå framför kameran, om teaterscenen och att skriva sig tillbaka till vardagen.

När började du skriva?

– Jag har skrivit hela livet. Jag växte upp med böcker omkring mig och läste mycket, så det kommer nog därifrån. Först skrev jag mest noveller, dikter kom först runt 12, 13 års ålder och de var inte bra. Det lät liksom ”blommorna blommar”… men jag försökte i alla fall. Att hoppa ut i någonting okänt var kul. Jag har fortsatt uppåt och hoppas att mina dikter idag är bättre än ”blommorna blommar”.

Har du någon förebild?

– Jag gillar gammal svenska och engelska. De som skriver med lite ovanliga ord. Jag skriver inte själv så men jag hämtar inspiration från det som är gammaldags.

Vad handlar din dikt om?

– Ett väntrum. Jag skrev hälften av dikten i ett väntrum när jag var på väg till en psykolog. Sedan finpolerade jag hemifrån. Om det är någon som har varit i min situation, så hoppas jag att de förstår att de inte är ensamma. Och om läsaren inte har upplevt någonting liknande, att den lär sig att lyssna och förstå hur de som har det som mig känner.

Vad önskar du se utvecklas i området Masthuggskajen?

– Ett tema-café med musik på kvällarna. Det skulle vara roligt att se ett ställe för poetry slam. Där vem som helst kan ställa sig på en liten scen och läsa.

Anna Johnson, 17, går på Schillerskas bild och form-spetsutbildning och skriver på sin första diktsamling. Hon älskar konst och kultur.

När började du skriva?

– Jag har alltid skrivit väldigt mycket. När jag var tio kunde jag skriva 20 sidor berättelser. För två, tre år sedan började jag skriva dikter i ett dokument på datorn och det har bara blivit längre. Nu har jag ett dokument för varje årstid. Det är ett utlopp för mig. Där kan jag bearbeta mina känslor lite bättre genom att sätta ord på dem.

Har du någon förebild?

– Jag gillar Kristina Lugn. Hennes dikter är fina och väldigt råa. Man känner vad hon känner i det som skrivs. Det är på ett sätt annorlunda än mitt skrivande, för jag gillar att göra det vackert när jag skriver.

Vad handlar din dikt om?

– Den heter ”Flickorna sa”. Det är svårt att definiera vad den handlar om, det är upp till lyssnaren. Men mina dikter är rätt bildliga med många element och tankar. Orden ”Flickorna sa” binder ihop dikten.

Hur var det att läsa dikten på Frilagret?

– Det var lite svårt att läsa upp någonting så personligt. Samtidigt tyckte jag det var väldigt kul, jag har aldrig gjort någonting liknande tidigare. Jag skriver väldigt mycket dikter, så det är kul att äntligen få dela med sig.

Sarya Akgül. Bild: Privat.

Sarya Akgül, 18, är kurd från Turkiet som kom till Sverige 2019. Hon läser språkintroduktion på Schillerska gymnasiet.

Vad handlar din dikt om?

– Vad jag känner inför Göteborg. Jag har bott här i snart ett år. Dikten är personlig. Alla som läser den, tänker nog inte som jag. Jag skrev min dikt metaforiskt med känslor och situationer. Det som hjälpte mig att skriva dikten och som gjorde det lättare, var att jag började skriva dagbok under pandemin år 2020. Som nästan alla var jag hemma och hade många starka känslor. Med tiden lärde jag mig skriva mer poetiskt om vad jag tänker och känner.

När började du skriva?

– Jag skrev mycket dagbok när jag var liten, inga dikter. Men jag lyssnade på många berättelser. Under min uppväxt i Turkiet fanns massor av dikter, sagor och liknande omkring mig.

Hur var det att läsa upp din dikt på Frilagret?

– Jättestressigt, jag var nervös. När jag läste den för mig själv tänkte jag ”vad bra det kommer gå” men när kamerorna rullade uttalade jag saker fel och lät konstig. Men personerna runt omkring hjälpte mig att tro på mig själv och dömde inte mig dikt huruvida den var bra eller inte. Då kände jag mig stark.

Vad önskar du se mer av i området Masthuggskajen?

– Ett ställe för fotoutställningar. Mer kultur. Jag tycker om utställningarna på Röhsska museet, Göteborgs stadsmuseum och Stadsbiblioteket.

Tillbaka till Berättelser
Back To Top