Med en upptagenhet av relationen mellan det permanenta och det porösa och med respekt för möten med plats och människor kommer ny konst att växa fram på Masthuggskajen. Hur det kommer se ut är en fråga som kommer ligga obesvarad under lång tid framöver. Möt Johanna Gustafsson Fürst, en av två konstnärer som har vunnit uppdraget om att skapa offentlig konst för Masthuggskajen.

Berätta mer om konsten som du kommer bidra med.
– Ett av nyckelorden i utlysningen för uppdraget var det oprogrammerade. Nya stadsdelar som byggs tenderar att bli styrda och nästan överplanerade: Här ska du leka, här ska du gå och här skall du sitta. Stadsdelen är permanent, byggd med material som håller lång tid, min utgångspunkt är därför att föra in en kontrast och ta in något föränderligt och poröst. Att planera in något som man inte vet vad man ska göra med men som ändå tar plats kan ge ett särskilt utrymme för det vi inte vet vi behöver eller vill. Att väva in denna möjlighet till förändring även i ett permanent verk är ett experiment. Konstverk förändras alltid med tiden för att de präglas av de förhållanden som omger dem och varje person som möter det, men att utöver det tillföra en faktisk förändring är intressant. Jag vill se vad en sådan gest gör.

Har du några exempel på konstnärer som använder sig av denna typ av faktisk förändring?
– Partially Buried Woodshed av Robert Smithson är ett verk som försvinner med tiden. Joseph Beuys 7000 oaks är ett verk där förhållandet mellan ekträd som planterats bredvid rektangulära stenar förändras i takt med att träden växer. Ett mer samtida exempel är Granens tid, ett verk av konstnärsduon Goldin+Senneby för ett sjukhus i Malmö som skall invigas 2025. Verket skall bestå av en kloning av världens äldsta träd som skall planteras i en klimatkammare.

Konsten du kommer bidra med till Masthuggskajen är starkt processdriven och uppstår i dialog med andra människor och platsen. Än så länge finns inga tydliga bilder av projektet. Kan du i detta skede ge en visuell bild av vad man kan förvänta sig av verket? Om inte, vad kan det bidra till för värden?
– Jag kan inte ge bilder på grund av att det helt enkelt inte finns tydliga visuella idéer i nuläget. Utlysningen för det här uppdraget efterfrågade process och det är det som kommer ske. Jag är väldigt trogen det dialogiska och att skapa utrymme för att kunna vara öppen för det jag möter på platsen. Därför sökte jag uppdraget med ett förhållningssätt i stället för en idé. Jag utvecklade nya nyckelord: porositet, konstans, tid, konflikt och kultur och satte samman dem med en idé om föränderlighet som möter något permanent. Processen framåt handlar nu om att hitta precisa platser, meningar och gester. Då måste jag lära mig om platsen och det gör jag genom olika undersökningar och dialoger. Jag hoppas att konsten ska föra in platser att undra om och vara nyfiken på. Jag tänker att sådana platser kan påminna om att det finns kvaliteter vi inte känner till och ser, kanske kan de påminna om och ge plats åt sårbarhet och intimitet till exempel. Men jag vill också understryka att det inte går att fullt ut kontrollera vad ett konstverk gör eftersom det möts av olika personers subjektiviteter. Jag kan bara ana, spekulera och hoppas att det ger något till någon, någon gång.

Det här är anledningen till varför vi har valt att inte bildsätta denna intervju. 

Varför är det viktigt med konst i det offentliga rummet?
– Det offentliga rummet är till stor del konstruerat av praktiska och funktionella lösningar: trottoar, torg och gata. Det som konst kan göra är att manifestera att det finns saker som är livsavgörande som inte är direkt praktiska och funktionella, som till exempel konflikt, intimitet och fantasi, för de finns ju där i ett samhälle, i det sociala. När det också manifesteras som konst i det offentliga rummet tänker jag att det är en slags markering, ett erkännande och en påminnelse om att detta finns och skall finnas. Att vi har ett offentligt rum som är tänkt att rymma detta är något vi här i Sverige kanske tar för givet, men det är något vi aktivt behöver bevara och värna.

Hur började ditt eget konstintresse?
– Det finns ingen riktig början, kanske är det så att jag helt enkelt bara inte har slutat. 

Och vad betyder konst för dig idag?
– Konst innebär för mig att jag har tillgång till ett komplext och spekulativt fält, med andra människor och med olika situationer och material. Ett område som alltid överraskar mig och som alltid gör att jag får nya perspektiv och ständigt ödmjukas. Eftersom jag även undervisar får jag också följa andras processer vilket är oerhört fint. 

Du har tidigare ställt ut på bland annat Moderna Museet, men har också gjort offentliga verk. Vad ställer det för krav på skapandet att verket ska vara utomhus?
– Det är olika processer, förhållningssätt och förutsättningar. Att något skall finnas länge på en plats som personer inte frivilligt söker upp innebär ett större ansvar för mig.