NY REPORTAGESERIE: Jag är Masthuggskajen.

Masthuggskajen skapas av oss alla, för oss alla. I denna reportageserie träffar vi de individer som bidrar till att ge stadsdelen själ och liv. Först ut är Mattias Lind, ansvarig arkitekt för Brick Studios och Våghuset, White arkitekter. Han funderar på vem vi egentligen bygger staden för och svarar på hur man kan behålla karaktären på en plats när man bygger nytt och fräscht.

Mattias Lind flyttade till Haga Nygata 1989 och har bott på ett antal olika adresser i Haga och Linné fram till 2015. För honom är arbetet med att utveckla stadsdelen inte bara ett jobb. Det är personlig historia och framtid.
– Masthuggskajen var mitt hemkvarter i åratal och stadsdelen har alltid betytt väldigt mycket för mig. Jag har alltid massor av skäl till att komma tillbaka till området. Även om jag inte bor där just nu så bankar hjärtat för den här platsen. Därför känns det väldigt roligt att få vara med och bygga den fina årsring som Masthuggskajen är.

Ett av Mattias Linds mer personliga mål med Våghuset och Brick Studios, som byggs av NCC, är att bidra till att förstora människors bild av området och låta staden växa där staden är som bäst, som han själv uttrycker det.
– Bättre stad än så här blir det inte. Området har spännvidden från de pompösa bostadshusen på Linnegatan till den ruffa Andra Långgatan. Som stadskonnässör älskar jag kontrasterna.

När han beskriver byggnaderna på Järntorget är rösten sammetslen, nästan drömsk. De brokiga byggnaderna kantade av historiens tand har både gett honom något fint att titta på och konstnärliga möjligheter. Som en present till hans yrkesutövande.
– Varje byggnad är viktig i familjen av otroligt egensinniga, självständiga karaktärer. Det var en språngbräda för oss att ta spjärn mot när Våghuset skulle få sin karaktär. Det fanns jättemycket utrymme för huset att hitta sin personlighet.

Förr i tiden var Masthuggskajen en plats för gods- och hamnverksamhet, men faktum är att läget idag är ett helt annat. Även detta är något som har präglat arbetet med Våghuset. Arkitekterna har valt att göra samma typ av ståtliga gavel som andra hamnstäder fortfarande vänder utåt vattnet, men de vänder den inåt stan istället.
– Det stora fantastiska ansiktet blickar in mot vår mångkulturella stad istället för att vända ansiktet utåt, mot hamninloppet. Man kommer kunna läsa vår tids värderingar genom riktningen på det huset.

Menar du att ni vill visa er bästa sida för medborgarna istället för resten av världen?
– Ja. Man måste ställa sig frågan ”bygger vi staden för turister eller bygger vi den för oss själva?”. Jag menar att om vi bygger en god, fantastisk stad för oss själva så kommer turisterna. Trivs vi så trivs de också. Våghuset är en symbol för det ställningstagandet.

När Mattias Lind var sådär fjorton, femton år bodde han på landet utanför Göteborg och tog då och då bussen till Järntorget för att gå på klubben Collage på Andra Långgatan. Då, runt 1983, var gatan mer opolerad än så som vi känner den idag. Skrämmande men fascinerande, tyckte Mattias, och han älskade det där. Idag är han glad att se sina egna barn återvända till samma gata.
– Andra Långgatan har det bästa hänget. Det är där de träffar sina kompisar och jag relaterar precis till mina barns känsla för den gatan. Det är ju samma känsla som jag hade när jag var tonåring. Det finns väldigt mycket kvar av karaktären tycker jag.

Hur gör ni för att behålla karaktären och kontrasten som du pratar om, nu när ni utvecklar området?
– Man bygger lika mycket bostäder som kontor och man har bestämt att bottenvåningarna ska vara publika och finnas till för invånarna som flanerar i staden. Det tror jag är viktigt.

Mattias Lind börjar prata om Ostindiefararen, men det är inte lika mycket utanför ämnet som det kan verka. Om några år kommer den nämligen ligga förtöjd vid just Masthuggskajen. Visst kommer det bli kul att se båten ligga ståtligt i sitt vatten, menar han, men när den flyttas till Masthuggskajen vill han även se dens fula sidor.
– Jag hoppas att få se när de riggar på, riggar av och jobbar med båten. Jag vill inte att de kör den till andra sidan älven när den ska säsongsfixas. Det får inte bli så att Ostindiefararen får ligga på kajen när den har tagit på sig finkostymen och i andra fall får ligga någon annan stans. Man måste prata om vad kultur och stadsliv är och ska innehålla.

Är detta en liknelse? Det känns som att du inte bara pratar om Ostindiefararen i sig.
– Absolut. Det är samma sak som att det är mycket roligare att komma till en ateljé och se konstnären arbeta än att gå till ett galleri och se tavlan när den är färdig och inramad.

Tror du att den attityden till kultur kommer följa med och få plats på den nya delen av Masthuggskajen?
– Ja, om vi pratar om det och signalerar att vi tycker att det är viktigt. Jag tror att vi behöver kommunicera kring frågor om vad liv egentligen är, så att det inte bara blir en påklistrad fernissa som ser bra ut i turistbroschyrerna. För det avslöjar turisterna efter en sekund.

För Mattias och hans kollegor har det varit en utmaning att få nytillskotten Brick Studios och Våghuset att inte konkurrera med den bebyggelse som redan finns på platsen. Istället har målet varit att utveckla byggnader som tar med sig sina omgivande platser och bekräftar det som människor älskar runtomkring.
– Nya byggnader måste berika det som finns där idag. Det ska inte vara en dålig kopia eller ett taffligt försök från vår tid, utan det behöver vara något som bidrar med sin egen berättelse, ett bra innehåll, excellent byggteknik och kunskap som man inte har haft tidigare. Det har krävt mycket tankemöda och goda beslut på vägen, men dit har vi nått. Det är fantastiskt.

En viktig del i utvecklingen av Masthuggskajen är att välkomna mångfald. Till kajen ska man komma som man är och ha möjlighet att vara den man vill. Kontraster är ett levnadssätt snarare än ett ledord. För att nå dit tror Mattias att det är viktigt att fånga de brokiga element som finns i omgivningen och implementera dem i nybyggen, och inte skriva folk på näsan vad de ska tycka.
– Jag hoppas att varje hus som ingår i Masthuggskajen får sin egen lilla fanclub. Det är inte meningen att alla ska gilla allting, men om alla har sina favoritbyggnader så blir det något att prata om och då föds samtal. För att man ska kunna känna sig hemma och välkommen på en plats så behöver det finnas plats att sitta i lä i solen, prata och njuta av det man ser.

Är du mer nyfiken? Här kan du se filmer om Brick studios och Våghuset.

Foto: Michael Winnerholt