skip to Main Content
Arkitekten: ”Vi bygger för hundra år framåt”

REPORTAGESERIE: Jag är Masthuggskajen.

Masthuggskajen skapas av oss alla, för oss alla. I denna reportageserie träffar vi de individer som bidrar till att ge stadsdelen själ och liv. Näst på tur är Charlotte Erdegard, arkitekten som drar sig för att romantisera hamnlivet men ändå låtit sig inspireras av just det i ritandet av Stuveriet. Ett hus där dåtiden faktiskt möter framtiden.

Tänk dig en gata. Du har Linnéstaden i ryggen och Göta älv i bröstet, men mellan dig och vattnet står en byggnad. På den har någon nålat upp affischer i ögonhöjd. De flaggar för konserter och vernissager. När du öppnar entrédörren avbryts dina tankar av baristans ”hej”. Du frågar om vägen till orangeriet. Väl i hisshallen hänger fotografier av en svunnen tid då stuveriearbetarna köade för att få dagarbete. Det hände precis just här. Hissen stannar, du kliver ut på våning fjorton. Orangeriet känns som utomhus men är inomhus. Mot väster ser du en Stenabåt ovanifrån som glider in, mot öster flera högre hus än det du står i.

Året är 2022 och du befinner dig i nybyggda Stuveriet på Masthamnsgatan.

På en annan gata i stan har morgon just blivit förmiddag hos Erdegard Arkitekter. Året är fortfarande 2020 men Charlotte Erdegard, grundare och arkitekt, pratar om framtiden.
– Vi bygger huset för 100 år framåt, säger hon.

Charlotte flyttade från Skövde till Göteborg som 15-åring och jobbade bort sin dialekt på två veckor. Ibland hamnade hon i Masthugget och på långgatorna. I övergivna byggnader fanns svartklubbarna för de som hittade rätt dörr.
– Det var lite farligt, men tryggt ändå, säger hon. Gratis inträde, billig öl och ett dansgolv för alla, verkligen alla. Jag har alltid upplevt Masthugget som tillåtande.

I dag, många år senare, är bilden av området densamma men det har hänt en hel del på ett personligt plan. Hon har jobbat på arkitektbyråer så som Wingårdhs och Semrén & Månsson, och för tre år sedan tog karriären en särskild riktning.
– Jag ville följa min egen linje, rita mina egna hus och ta mina egna beslut. Även om jag fick känna mig kreativ och fri i uppdragen, så var det alltid under någon annans namn. Så jag sa upp mig, köpte en dator och tänkte ”vad gör jag nu”…

Redan efter ett år påbörjades vad som skulle få företaget att flyga. En av beställarna på Stena Fastigheter, som Charlotte kände sedan tidigare, ringde upp och bad om en skiss på ett kontorshus.
– Jag tänkte att det nog skulle bli en snabb skiss och kom med en idé. Och nu, nästan två år senare, bygger vi.

”Längst ner har vi en träfasad där man ska kunna sätta upp affischer. Konserter, vernissager och liknande. Det behöver liksom inte vara så stelt. Det är ett sätt att välkomna långgatorna ner hit. Om vi ska ha nån chans att få till ett folkmyller så måste vi ha destinationer, annars blir det en kontorsgata” säger Charlotte Erdegard.

I dag består Erdegard Arkitekter av sex stycken arkitekter, som jobbar med både design och byggritningar. Laget är alltid petnoga, enligt Charlotte. I arbetet med Stuveriet har de, som hon uttrycker det, varit besatta av bra detaljer så som hur dörrhandtagen känns när du tar i dem.

De ritar dels ett hus som är nytt från grunden, dels en påbyggnad på ett redan befintligt hus från 60-talet, där bland annat Auktionsverket sitter i dag. I valet av material vägde hållbarhetsfrågan tungt.
– Vi är inte så förtjusta i glashus. Visst kan de vara eleganta, men de släpper in mycket värme och det fungerar inte med framtidens energikrav. Att kyla kontorshusen kostar pengar. Vår idé är därför att jobba med täta material med stora fönsteröppningar, där du också får en koppling till gatan.
Arkitekterna har också anpassat huset efter översvämningsrisken.
– Vattnet stiger och vi bygger därför upp huset någon meter på en liten sockel. Det är vanligt med en liten trappa eller ramp på husen som byggs för framtiden, säger Charlotte och fortsätter:
– Själva huset består sedan av ett enda material; bandtäckt metall med förfinade detaljer. Det finns ingen gräns mellan tak och fasad. Huset har en egensinnig silhuett för göteborgsväder. Regn och vind sveper med och inte mot den rundade fasadformen.

Från början var tanken att bygga ett bostadshus men bullret från de trafikerade vägarna gjorde att de fick tänka om. Stuveriet är ett 16 våningar högt hus som innehåller kontorsplatser, konferenslokaler, orangeri och café. ”På bottenplan blir det café med högt i tak och två våningar. Tänk dig ett modernt Brogyllen” säger Charlotte Erdegard.

Stuveriet blir det första båtarna ser av Göteborg när de kommer från väster och en av de allra första byggnaderna att ta form på nya Masthuggskajen. Men hur rimmar husets design med Göteborgs stadsbild?
– Vi är så försiktiga i Sverige. Många tycker att Göteborg och kanske framförallt Masthugget är en brokig stad. Jag tror att vi har anammat det. Jag längtar efter hus som säger något och vill se fler udda figurer. Kontorshus behöver inte vara tråkiga och intetsägande. En del kommer nog tycka att Stuveriet ser lite lustigt ut med sin speciella silhuett, och andra kommer att tycka om den skarpt. Det är okej. Det är en individ som har identitet och ska inte gå att blanda ihop med något annat hus.

Arkitektbyrån bygger för framtiden utan att glömma dåtiden. Stuveriet är inspirerat av vad de anser vara typiskt Masthugget; huset är åskblått och robust med 16 våningar som sträcker på halsen mot vattnet.
– Vi är bra på att romantisera hamnlivet i Göteborg men jag tror att vi ska vara försiktiga, säger Charlotte och fortsätter:
– Man vill hitta det fantastiska fotot från hamnen men det är bara folk som bär saker på sina ryggar. Många av stuveriarbetarna hade inget fast jobb eller någon trygghet. Huset har kallats för ”Lusasken” eftersom människor flockades där när de delade ut dagsjobbet på morgnarna.

Namnet Stuveriet kom till efter en omröstning på Stena Fastigheter. Det är ett sätt att hylla de som slitit, menar Charlotte.
– Vi har tagit fasta på det hårda och rustika på utsidan av Stuveriet men inuti har vi ett annat tema som heter ”tjo och tjim, lördag i Masthugget”. Vi vet att hamnlivet var hårt men hur roade de sig på 20-, 30- och 40-talet?

På väggen bakom henne sitter ett kollage uppspikat. Där finns omslaget till filmen ”Vi Masthuggspojkar: Kålle & Ada på vift i Götet” och flera svartvita fotografier från dansbanor och biografer.
– Huset ska vara lätt att gå in i och därför ville vi ha ett tema på insidan som inte är så allvarsamt. Det är buteljer, lampor på rad, detaljer som går åt retrohållet i varm roströd färg, precis som kranarna.

”Samtidigt fanns här ett myller av människor och det exporterades malm, stål och järn. Området var Göteborgs kärna, på sätt och vis” säger Charlotte som också tycker att vi ska vara försiktiga med att romantisera hamnlivet.

Men hur kommer det egentligen kännas när du står där utanför entrén, med Linnéstaden i ryggen och Stuveriet i bröstet? Vad kommer skilja gatan från dagens och hur ska de undvika att det blir enbart en kontorsgata?

– Hela Masthuggsområdet är tänkt att bli ett gångstråk, precis som långgatorna. För att locka hit folk behöver vi utforma delen som ligger i ögonhöjd. En viktig del i detaljplanen är just levande bottenplan, inte bara tråkiga reflekterande glas där du inte kan gå in. Och det har vi lyckats med här.
Cafét, som ligger längst ned i Stuveriet, har två våningar och högt i tak.
– Tänk dig ett modernt Brogyllen, säger Charlotte.

Vilka branscher som kommer att befolka kontorsplatserna i huset är fortfarande oklart, men vad som är klart är att Stena Fastigheter och arkitekterna vill åt en blandning. När Erdegard Arkitekter har ritat Stuveriet har de varit måna om att tillfredsställa majoriteten.
– Tänk dig att jag inte vore arkitekt utan kock som drev en restaurang. Jag skulle sätta samman en meny som jag tror att de flesta kommer att tycka om. Kylskåpet är fullt med ingredienser men jag måste kombinera några som smakat gott, för att få dig att komma tillbaka. Mitt jobb är likadant, säger Charlotte Erdegard.

Tillbaka till Berättelser
Back To Top