Efter lång förhandling med mål att hitta en lösning har Folkets Hus och Folkteatern nått ett nytt avtal på tio år. Glädjande och viktigt, anser Lotta Lekvall, vd för Folkteatern och Johannes Öhrvik, fastighetschef Folkets Hus.

– För teatern betyder det att vi vet att vi blir kvar vid Järntorget och att vi nu kan ha en framtid och en framförhållning. Det här ger oss en möjlighet att fokusera på verksamheten och bygga den, säger Lotta Lekvall.

Kontraktet på tio år ger en bra framförhållning för teatern. De jobbar i långa planeringshorisonter, där det som syns på scen om två år börjar planeras redan nu. 

– Därför är det jätteviktigt för teatern att veta att vi får vara här och driva vår verksamhet. Ett kortare kontrakt hade stört hela arbetet, säger Lotta Lekvall.

Även Johannes Öhrvik glädjer sig åt det nya kontraktet.

– Det är ju en långsiktighet i det. Att ha samma hyresgäst ger en trygghet och möjlighet att planera. Det här är väldigt speciella lokaler. Det är ju byggt som en teater, säger han.

Vad tar ni med er från den här resan?

– Jag tar med mig att man har olika perspektiv på saker och att det går att hitta förståelse för varandra, samtidigt som man inte kan tumma på vissa saker, trots att man vill, säger Johannes Öhrvik.

– Den lärdom jag tar med mig är att om man konstant försöker hitta möjligheter för samverkan så går det oftast att hitta lösningar, även om det kanske är lite mickelimack på vägen. När man gör stora stadsbyggnadsprojekt så måste man orka ha en dialog med varandra. Det är det enda sättet att komma framåt, säger Lotta Lekvall.

Båda parter bekräftar att den största motsättningen i diskussionerna har varit ekonomisk. Folkets Hus har behövt få in en större hyra än vad Folkteatern kan ge. Tomträtt har blivit dyrare och stora renoveringsbehov knackar på dörren. Samtidigt lever vi i en period med stor inflation. 

Flera städer har idag svårt att förse kulturverksamheter med lokaler till ett pris som de klarar av att betala. Såväl Stockholm som Göteborg och Malmö har en liknande situation. Enligt Lotta Lekvall är det viktigt att de parter som utvecklar, planerar och bygger staden ser kulturens värde.

– Det är viktigt att ha den ekonomiska blicken på både kort och lång sikt. När man utvecklar den här platsen som en destination så är kulturen en viktig del i det. Det finns hur mycket rapporter som helst som visar att kulturen hjälper till att generera intresse. Det skapar i sin tur ett större inflöde av folk som bor på hotell och går på restauranger. Om kulturverksamheten skulle försvinna så skulle det bli en ökenstad, säger hon.

Vad betyder det att få vara kvar på Järntorget, varför kan ni inte vara någon annanstans? 

– Vi kan absolut vara någon annanstans. Det går att spela teater på många platser. Men i det här fallet så får man tänka på att Folkteatern har funnits här sedan folkteatern bildades, vilket är någonstans runt 1958. Det här är en plats som är otroligt väl förankrad, både ur teaterns och publikens synvinkel. Det var också därför det blev sådana enorma reaktioner, säger hon.

Under den tid som Folkteaterns framtid på Järntorget var osäker höjde många invånare sina röster och visade sitt engagemang genom både demonstration och namninsamling. 

– Namninsamlingen fick 15 600 underskrifter. Det visar att platsen och verksamheten som bedrivs här betyder väldigt mycket, säger Lotta Lekvall.

Vad har ni för planer framåt?

– Folkteatern ska göra det vi gör absolut bäst – scenkonst och att vara en aktiv mötesplats, tillsammans med restaurang Folk. Här kan du möta konst och kultur många timmar på dygnet. Vi ska också få lokalen precis här bredvid, på andra sidan väggen, så där kommer vi också hitta på saker, säger Lotta Lekvall. 

Johannes Öhrvik kommer på sitt håll att fokusera på att hjälpa staden med det han kan för att skapa spännande mötesplatser i bottenplan och göra närområdet till en trevlig plats att vistas på.

– Jag vill att platsen utanför huset ska fortsätta ha en politisk betydelse, men att den berikas ytterligare med liv och rörelse. Olof Palmes plats har slumrat och blivit lite bortglömd. Jag hoppas att den kan få nytt liv igen, säger han.

Vad har ni för visioner och ambitioner gällande platsen?

– Det är ju staden som bygger, men vi vill vara behjälpliga med det vi kan och frågar vad vi från vår sida kan göra. Några exempel är att sätta upp belysning på våra fasader och att bevara och flytta konstverk. Utöver det arbetar vi med att öppna upp de ställen vi kan för allmänheten, så att det som är på bottenvåning är publikt, säger Johannes Öhrvik.