skip to Main Content
Man I Neongula Arbetskläder.
Betongarbetaren: ”Att se gojan bli fin och slät väckte något konstnärligt i mig”

REPORTAGESERIE: Jag är Masthuggskajen.

Masthuggskajen skapas av oss alla, för oss alla. I denna reportageserie träffar vi de individer som bidrar till att ge stadsdelen själ och liv. Näst på tur är Jörgen Karlström, betongarbetare i gropen där Våghuset börjar ta form. Han ser det konstnärliga i det bastanta och vill ha mer jämställdhet i byggbranschen. Kanske har han till och med svaret på frågan om hur det ska gå till.

Klockan kvart i sju samlas arbetarna för att starta dagen med en säkerhetsgenomgång och lite morgongympa för de som behöver mjuka upp kroppen. Jörgen Karlström är skyddsombud på platsen så för honom är den här stunden extra viktig. Det är då han har störst möjlighet att påverka samordningen så att dagen kan flyta på smidigt och framför allt säkert. Förruttnade pålar kan bilda farliga gaser. Utöver det kan arbetsstyrkan stöta på gammal armering eller odetonerat sprängmedel. Och säkerhetsarbetet är högt prioriterat på NCC, som bygger Våghuset.
– Man kan inte gå runt som en polis, men känns det fel så får man stanna och tänka till och det är viktigt att man säger till direkt. Vi har allt annat än en tystnadskultur.

Kranar och människor på avstånd på en byggarbetsplats.

Jörgen Karlström började hantera betong som femtonåring och är den tredje generationens betongarbetare. Hans farfar hade en stor betongfirma och pappa Karlström jobbade med betong han med.
– Som 15-åring var det han som förstörde mig, kan man säga. Jag fick vara med och göra svåra gjutningar och jättespeciella slipningar och det var alltid fint väder, kommer jag ihåg. Jag blev lurad att det alltid var så bra att jobba med betong. Jag som son fick ju vara med och se de fina sidorna av jobbet. 

Men det var inte självklart att Jörgen skulle gå i familjens fotspår. Han hade ett bra läshuvud och tänkte först använda det till att plugga ekonomi innan han bestämde sig för att bygglinjen var rätt väg. Människor omkring honom kunde ifrågasätta valet att ”slösa” sina goda betyg på en gymnasielinje med väldigt låga antagningskrav, men det brydde han sig inte om.
– Jag fick se hur den här gojan blev så fin och slät och att den gick att forma precis hur man vill. Det väckte något konstnärligt i mig tror jag. 

En man står och tittar ner på en arbetsplats.

Vad tycker du om att betong har blivit ett så trendigt material?
– Jag börjar känna att jag är lite som Ernst, men han är inte ny i det här. Jag har gjutit rabarberblad och jeansjackor in i stolar länge. Nu finns det till och med betong som inte framkallar blåsor. När man håller på med specialjobb så ser man vilka egenskaper betongen har och hur man kan använda den. Jag har till och med kompisar som ställer ut. Det har blivit så. 

Vad betyder betong för Göteborg som stad?
– Vi har mycket konstiga berg och rolig lera, men när man kommer till Göteborg så är själva porten in viktig. Om man tittar noga på exempelvis Götatunneln och Marieholmstunneln så har de verkligen lyckats med konstverk.

Detaljbild på arbetshandskar och en grön hjälm.

När det kommer till arbetet på Masthuggskajen så anmälde sig Jörgen frivilligt. Han har bott på andra sidan vattnet i 20 år och gillar att ströva och springa över broarna.
– När jag tar mina bensträckare och ser Masthuggskajen tänker jag ofta att: Det är mitt bygge, det där. Jag tycker att det är en ära att få vara med i ett tidigt skede. Det är ett ansvar i det, men även en chans att få sätta sin stil på helheten.

En annan lockelse var att han behövde en utmaning. Genom säkerhetsansvaret får han nu möjlighet att skapa trygghet för människor på flera olika plan. Säkerhet handlar enligt Jörgen inte bara om det fysiska, utan också om saker som jämställdhet och mental trygghet.
– Jag gillar att det finns gamla och unga och att det blir en bredd när det kommer till mångfald. Om det bara finns 25- eller 50-åringar så kan det bli lite speciellt. Folk föreställer sig att vi har machoattityder, att vi inte löser sudoku och att vi inte bryr oss om jämställdhet, men vi vill ha in tjejer och människor i olika åldrar i byggbranschen. De ska alla känna sig välkomna och vi på NCC är ambassadörer i det.

En man i neongula arbetsklädet och hjälm.

Foto: Angelica Hvass

Tillbaka till Berättelser
Back To Top