REPORTAGESERIE: Jag är Masthuggskajen. I denna reportageserie träffar vi de individer som bidrar till att ge stadsdelen själ och liv.

Linda Öhrbom lever i symbios med havet. När hon inte befinner sig i huset på Brännö, cyklar hon längs kajen eller kör Älvfrida fram och tillbaka i Göta älv. Lär känna Styrsöbolagets befälhavare – som på många sätt personifierar havets betydelse för göteborgaren.

Färjorna i älven har många namn; Älvsnabben, Älveli, Elvy och Älvfrida. Den sistnämnda utgör Linda Öhbroms arbetsplats. Hon kör den flera gånger i veckan, har ”så nära kontorstider man kan komma på en båt”, och är högst ansvarig när det kommer till säkerhet och arbetsmiljö ombord.

I dag gick hon upp klockan fem. Tog sedan färjan från Brännö till Saltholmen och cykeln över Älvsborgsbron för att köra första turen från Lindholmen. De dagar hon börjar vid ett, går cykelturen istället från Saltholmen till Stenpiren. Det är en väg hon gillar för att den är platt och tål att hålla tempo på, men ogillar för att den på sina ställen är tråkig.

– Det är mest parkeringar och trafik att fästa ögonen på. Men när jag cyklar längs kajen vid Eriksberg kan det också vara häftigt att vara så nära strandkanten när solen går upp i öst, speciellt tidigt på morgonen. Ibland tar jag upp telefonen och filmar, säger hon.

Linda Öhrbom är uppvuxen i Uddevalla men flyttade till Göteborg år 2005 efter att hennes man ärvde ett hus på Brännö. Sedan dess har de bott på ön året runt. Hon säger sig få det bästa av två världar: lantlivet på Brännö och stadslivet runt älven.

– Jag tänker ofta på vilket guldläge de som har lägenhet vid älven har. Vattnet och båtarna, kanske till och med deras egen, ligger precis utanför. De åker ut och badar på öarna när de är lediga och jag åker in för att känna på stadspulsen när jag är ledig. När jag och min familj ska gå på bio lägger vi till med vår båt vid Lilla Bommen, säger hon.

Linda har jobbat i älven sedan 23 års ålder. Hon började i restaurangen på Stena Line och under en säkerhetsutbildning blev hon lockad av att lära sig mer. Linda började studera till Fartygsbefäl klass VII på Chalmers och kombinerade plugget med att jobba som jungman på färjorna. Väl färdigpluggad praktiserade hon på Stena Danica och samlade på sig mer sjötid för att avancera till matros. Hon började därefter att jobba heltid som just matros på Styrsöbolaget, senare styrman och till sist befälhavare. Förutom Älvfrida kör Linda i dag bland annat katamaranerna i skärgården, så som Valö och Rivö.

Från båtarna följer hon årstiderna och folkströmningarna. På sommaren är kajstråken av helt annan karaktär än om vintern, vet hon. När hon själv är ledig föredrar hon kajen på Hisingen framför Masthuggskajen.

– Just nu finns ju ingenting på fastlandet. Det lever inte på samma sätt. Då får man ta sig in till Järntorget men det är en liten bit från vattnet. Vi utnyttjar inte vattnet i nuläget. Det är på tiden att någonting händer, säger hon.

Som matros, eller däcksman som de heter i dagligt tal på Styrsöbolaget, hade hon direkt kontakt med passagerarna. Hon minns några passagerare särskilt. En gång gick två energiska killar på och efter en stund såg en av dem sälen Kent, som simmar runt i älven emellanåt och som fått sitt namn av personalen ombord.

– Jag såg att den ena killen fick ögonkontakt med Kent och han sa ’kolla, kolla!’ men sälen dök när hans kompis tittade dit, så han svarade bara ’nej nej, det finns inga sälar här, det är bräckt vatten’.

Hon minns också en turist från Skottland som gjorde en rundtur i skärgården. Han ville besöka alla öar men Linda tyckte att han behövde göra någonting på varje ö för att få säga att han faktiskt varit där.

– Man kan ju inte flyga över ett land och säga att man varit där. Så jag gav honom enkla uppdrag på varje ö, till exempel att göra en piruett. Det var uppskattat och vi brevväxlade länge efter det, säger hon.

Linda har många goda exempel från visteler i havsnära städer, så som New York, Beirut och Sydney. När familjen åker utomlands upptäcker de alltid omgivningarna nära vattnet.

– Turismen landar alltid vid havet, känns det som. Vi söker oss dit automatiskt. Ibland tar jag båten hemifrån till Eriksberg bara för att strosa och få utomlandskänslan. Mina barn vill dit för att leka på lekplatsen som de älskar och jag vill dit för att strosa med en glass. Vattnet är viktigt för mig. Närheten till havet handlar om frihet.

Blicken vilar över den asfalterade parkeringsytan jämte Lagerhuset.

– Så länge det finns trevliga restauranger, någon sevärdhet eller aktivitet, så har alla möjlighet att utnyttja det. Det borde kunna bli samma här om man bygger på det som är, säger Linda Öhrbom.

Foto: Sofia Björkman.